Kommer aldrig att bli hel igen

Varför just jag vill berätta om min historia är för att jag vet att det är så många där ute som har lidit eller lider precis som jag gör. Med min historia vill jag inspirera andra att våga prata om sexuellt övergrepp eller fysisk och psykisk misshandel. Det är ett ämne som behövs pratas mer om och man ska inte skämmas om man har blivit utsatt. Det är inte ditt fel, kom ihåg det. Vi finns här för att hjälpa dig.
— Micke

Kort om Micke

Ålder:
18

Bor: 
Linköping

Fritidsintressen:
Träna, läsa, serier, caféer, vänner och familj.

Bok, film eller musiktips:
"Imamens dotter" av Hannah Shah och låten "Til it happens to you" med Lady Gaga

Favoritcitat: 
“We were born to be real, not to be perfect"

Vad inspirerar dig:
Människor som har kämpat sig igenom ett helvete och står på båda benen och vill göra förändring i samhället.

När mår du som bäst? 
När jag får jobba med mänskliga rättigheter. Hjälpa människor och göra förändring i samhället. 

Framtidsplaner:
Jobba med människor som har varit utsatta för sexuellt våld, psykisk eller fysisk misshandel. Men min största dröm är att jobba för Love and Hope och hjälpa kvinnor och barn från sexhandel. 

Här hittar du mig:
Om ni har frågor kan ni mejla mig på michael.mgustavsson@hotmail.com annars kan ni följa mig på Facebook och Instagram där jag skriver väldigt mycket om mänskliga rättigheter. 
Facebook: https://www.facebook.com/michael.gustavsson.7
Instagram: https://www.instagram.com/mickegustavson/



Jag föddes i staden Linköping där jag hade min mamma, tre storasyskon, mormor och mina mostrar och kusin. Min biologiska pappa fanns inte i mitt liv för vi hade ingen aning om vem han var. Jag växte upp i ett område som hette Ryd, som ligger i Linköping. När jag var tre år gammal så träffade min mamma en man som vi kan kalla för Erik. Han blev som min pappa och jag såg honom som en förebild. Vi var som en riktig familj där två till pysslingar kom till familjen. Lillebror Johannes och lillasyster Katarina. En helt vanlig familj, men allt förändrades.

När jag var omkring sex år gammal  började jag utsättas för fysisk misshandel av min plastpappa som jag hade sett som förebild. Varje gång jag inte lyssnade eller retade honom så kom handflatan fram och gav mig en smäll. Det kunde vara från en lavett till rejäla smällar på rumpan. Jag minns en gång när han tog tag i mig och verkligen slängde mig i sängen så jag slog i mitt huvud i väggen rejält. Det var då jag minns att min mamma tog tag i en telefonsladd och piskade Erik rakt på ryggen, för att skydda mig.

Vi flyttade runt rätt mycket och Erik hängde med i svängarna. När vi flyttade till Tranås hade vi en granne som bestod av en mamma, pappa och son. Jag blev väldigt nära den familjen. Vi bakade, lagade mat och spelade familjespel. Sonen blev min bästa vän och jag litade på honom, trodde jag. Det var en dag när jag och sonen skulle gå ut till skogen bakom huset och plocka blåbär till en paj som hans mamma skulle göra. Det var då våldtäkten hände. Jag minns hur han tog tag i mig och sa att han skulle ha sex med mig. Jag som sexåring hade ingen aning om vad sex var. Jag blev helt frysen och rädd, men vågade inte göra något för han var mycket äldre än mig och starkare. Jag minns hur han tog tag i mina byxor och drog ner dem och sen sina, sen så kände jag smärtan. En fruktansvärd smärta, det kändes som allt där bak spräcktes. Jag hamnade i chocktillstånd och drömde mig bort. Bort från honom och smärtan. Sen när allt var över så hotade han mig att om jag nånsin skulle säga något till någon så skulle det gå väldigt dåligt för mig och min familj. Så jag höll tyst om detta. Året gick och vi flyttade till en stad som heter Motala.

Det var där misshandeln av min styvpappa tog slut. Jag minns den kvällen när han fick ett utbrott och min mamma tog mig och mina två småsyskon in till sovrummet för att skydda oss. Jag såg skräcken i hennes ansikte men hon försökte att dölja det för att hålla oss lugna. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv, men ändå kände jag mig trygg för jag hade min mamma där. Tillslut slog min styvpappa sönder dörren (den var gjord av glas ) men min mamma hade redan hunnit att ringa polisen. När polisen kom så fick min mamma prata med dom och jag och min lillebror fick gå in i ett annat rum med en polis. Jag såg att det var blod på golvet efter smällen.

Erik dömdes sen till fängelse för misshandel och var tvungen att betala skadestånd till min mamma. Men hon ville inte ha pengarna, istället skulle jag få dom för hon tyckte att jag hade blivit mest utsatt. Det året var väldigt jobbigt, jag stannade hemma jättemycket för jag ville vara hemma hos min mamma. Så jag missade en hel del i skolan och fick gå om ett år.

När jag var åtta år gammal så fick jag träffa min biologiska pappa för första gången och min andra lillebror, jag var så lycklig.

När jag var 12 år gammal träffade min mamma en annan man som också blev min förebild, men det blev en snabb förändring. Han började psykiskt misshandla mig med ord. Hur dålig jag var, ingen älskade mig, att min egna mamma hatade mig. Han kallade mig för en hel del fula ord som äckel, fitta, bögjävel, N-ordet och en hel del annat. Det var en dag då han låtsades att hota mig. Han var så brutal i sitt språk och kroppsspråk, han sa att han skulle döda mig och skjuta mig. Jag var alltså 12 år gammal. Jag sprang till min mamma och grät och berättade allt han hade sagt, men hon sa till mig att jag inte behövde oroa mig och att han bara skojade.

Det var inte på skoj. Jag trodde verkligen att jag skulle bli mördad av honom. En kväll runt 11 så dunkade han på dörren och jag visste att han var full. Jag bad och bönade till mamma att hon inte skulle öppna för att jag var rädd. Men hon sa att allt var lugnt och släppte in honom. Dom gick sen till sovrummet och stängde dörren om sig. Jag hörde att dom gjorde sexuella saker, jag fick nog och ville inte höra mera. Så jag gick och öppnade dörren till sovrummet och skrek på dom att dom skulle sluta. Jag såg då att dom var nakna, det gjorde bara saken värre. Jag sprang till tv-rummet och grät, grät floder och försökte få stopp på det. Men jag kunde inte, tårarna bara kom. Då kom han och började skrika en massa fula ord och sa att han skulle slå sönder mig om jag inte höll käften.

Min mamma gjorde inget för att stoppa honom för hon var så kär i honom, så hon försökte se bort allt ont som hände mig. Den här mannen var även en knarkare som inte var en bra person. Dagen efter allt hände så ringde jag gråtandes till min pappa och berättade allt som hade hänt och vem den här personen var. Min pappa visste exakt vem han var och kom som en flygande ängel och räddade mig därifrån.

Sen jag var 12 så försökte jag dölja alla mina känslor som jag hade inom mig och jag var väldigt duktig på det. Jag hade lärt mig från samhället att killar inte ska visa känslor, gråta och kan inte bli våldtagna. Män blir inte våldtagna, dom våldtar. Så jag sköt undan våldtäkten jag var med om när jag var sex år gammal och all annan skit. Det skapade stora konsekvenser för mig i tonårstiden. När jag var 16 år gammal var jag så desperat efter kärlek och närhet från en partner att mitt skadebeteende blev sex. Jag hade väldigt mycket sex, hade så mycket att jag började tappa räkningen. Sen så blev åldern på männen mycket äldre. Det var några som såg att jag var skadad och kunde därför utnyttja mig och hålla kvar mig med ord. Hur fin jag var, hur snygg och sexig jag var osv. Men varje gång jag hade sex med dom så ville jag inte, men kunde inte göra något. Jag hade ingen kontroll över min kropp. Ibland sa jag nej då stoppade dom, men sen fortsatte. Dom hade sin teknik. Och då gav jag bara upp. Men jag gick tillbaka när jag mådde så dåligt och kände mig ensam. Jag visste att sexet skadade mig ännu mer men jag fortsatte för jag trodde att jag kunde fylla det tomma hålet inom mig, men det var en ren lögn. Min pappa och min bonusmamma visste att det var något som inte stämde med mig. Det var en kväll som jag skickade iväg ett sms till min bonusmamma och berättade att jag hade blivit våldtagen. Hon försökte ringa mig men jag kunde inte prata med henne. Jag hade precis avslöjat min mörkaste hemlighet som jag hade hållit undan i 11 år. Tio minuter senare så kommer min pappa in i rummet och jag vet att han vet. Jag faller ihop och bryter ihop i tårar. Jag berättar allt för honom och det kändes skönt men jobbigt. Några dagar efter så går vi till polisen och gör en anmälan. Polisen tar det seriöst och jag får gå på förhör osv. Men åklagaren tog inte detta vidare för hon tyckte att det var för lite bevis och jag hade självmant gått till dom här männen. Så jag satt där förkrossad och männen fick gå fria och fortsätta med det dom gör.

Sommaren 2016 får jag ett återfall och går tillbaka till en av männen. Jag mådde så dåligt. (För den vintern var det ett år sedan min mormor dog som betydde allt för mig och en av mina syskon fick en psykos och tog nästan sitt liv, så jag hade ett helvete).
När jag kommer hem så ställer jag mig direkt i duschen och försöker skrubba bort allt, jag kände mig äcklig och smutsig. Efter duschen hade jag sån ångest och visste inte vad jag skulle göra. Men jag visste att ett sätt att få bort all den här smärtan var att ta mitt eget liv. Jag hämtade en sladd och knöt fast i en krok i taket och hämtade en stol och ställde mig på den. Tog tag i knuten och satte den runt halsen. Jag var redo att sparka iväg stolen och dö. Men just då i sista sekunden så exploderar det i huvudet med en massa bilder på mina vänner, familj, framtidsplaner osv. Jag visste då att jag måste leva, jag måste ta den här striden.

Jag kommer aldrig bli hel igen som person. Minnen och flashbacks kommer alltid att finnas kvar. Men jag som person kommer bli starkare för varje dag. Jag har mina dagar då jag är som starkast och vill rädda världen, men sen så kommer dom där dagarna då jag känner skammen, varför hände detta mig. Då inser jag hur förstörd jag är och skadad. Men jag kommer som sagt bli starkare på grund av alla mina underbara vänner, familj och Novahuset. Det är på grund av Novahuset och den svenska organisationen Love and hope som gör att jag vill göra förändring, vill hjälpa andra utsatta.

Tillsamman så är vi starkare och vi kommer fortsätta vår strid mot våldtäktsmännen och försöka skapa ett samhälle som är fri mot våldtäkt och sexhandel.

Styrkekramar från Micke