"Att vara medberoende till sin pappa"

Jag önskar att jag kunde ge en cool beskrivning varje gång jag ska berätta lite kort om mig själv. Antingen beskriva mig med sjukt annorlunda egenskaper eller typ kunna säga ”Hej, mitt namn är Ellinor Nilsdotter. Jag har en minigris till husdjur och har hånglat med Måns Zelmerlöv”. Men riktigt så spännande är jag inte riktigt. Jag är en 22-årig tjej som växte upp i den lilla byn Borensberg. Det estetiska är något jag alltid haft ett extra öga för. Vilket förklarar att jag valde att gå på Folkungas Musikgymnasium eller att jag höll på med truppgymnastik i nästan arton år. Nu studerar jag Strategisk Kommunikation på Lunds Universitet och bor för första gången i mitt liv mer än fem minuter ifrån mamma. Jag har också verkligen fått prova på det där studentlivet som alla pratar om. Ni vet med nudlar till middag och svindyr kurslitteratur (men det är kul ändå, jag lovar!).

Kanske har jag inte några sjukt annorlunda egenskaper heller, förutom det faktum att jag är skrattretande rädd för fötter. Men jag har flera egenskaper jag är stolt över. Till exempel har jag ett väldigt stort hjärta. Jag vill i den mån jag kan försöka hjälpa allt och alla. Vilket som ni kanske förstår är en av anledningarna till varför jag valde att bli volontär på Novahuset. Stark är också en egenskap som många i min närhet beskriver mig med. Egentligen vet jag inte vad det innebär. För vissa innebär det nog att man har tagit sig igenom vissa saker. Att man har något jobbigt i sin ryggsäck. För min del är det att jag sedan barnsben har varit medberoende till min pappa - vilket är vad jag tänkt skriva om idag.
— Ellinor Nilsdotter

KORT OM ELLINOR

Ålder:
22 

Bor:
Linköping/helsingborg

Fritidsintressen:
Truppgymnastik

Bok, film eller musiktips:
Ett hett Musiktips just nu är Bon Ivers senaste album

Favoritcitat:
Jag är inte så mycket för citat, men jag gillar att tänka att det mesta händer av en anledning, livet blir liksom lite enklare då. 

Vad inspirerar dig?
Pinterest är en guldgruva vad gäller all typ av inspiration.

När mår du som bäst?
När jag är med min familj.

Framtidsplaner:
Jag hoppas att jag jobbar som projektledare på en reklambyrå och bor i Göteborg.

Här hittar du mig:
Instagram: 
https://www.instagram.com/ellinornilsdotter/
Facebook:
https://www.facebook.com/ellinor.strand.5


"Att vara medberoende till sin pappa"

Jag var drygt åtta år när jag första gången tog pappas cykel till affären för att handla mat inför helgen som stundade. Eftersom pappa ofta var för onykter för att göra det själv landade liksom uppgiften på mig. En uppgift jag gladeligen tog på mig då jag, precis som de flesta barn, älskade att få känna mig vuxen. Jag vet att jag försökte härma hur mamma brukade göra. Så där gick jag i affären med min korg och min inköpslista. Jag hälsade glatt på de jag kände igen i affären och bad kassörskan slänga kvittot innan hen själv hann fråga om jag ville ha det. Den största skillnaden mellan mig och mamma när vi handlade var förmodligen det som hamnade i min korg: Läsk, godis och Billys Panpizza. 

Jag var drygt åtta år när jag för första gången torkade upp kräks från golvet. Inte mitt eget, utan min pappas. Snabbt som sjutton gjorde jag det också för att min lillasyster inte skulle behöva se det. Därefter värmde jag vår kvällsmat (ja, alltså Panpizzan) medan pappa låg däckad på sitt rum nere i källaren. När mamma sedan hämtade oss på söndagskvällen försökte jag övertyga henne om att pappa bara hade haft kaffe i sin mugg hela helgen. 

Jag var också drygt åtta år när det började klarna för mig att min pappa inte var som alla andra pappor. Min pappa var alltid först med att fixa senaste versionen av The Sims. Han var nog också en av de enda föräldrarna som en inte behövde tjata hål i huvudet på för att få en hund. Han var dessutom väldigt cool enligt mina kompisar eftersom han ägde en papegoja som han brukade gå runt med på axeln. Ibland lagade han också världens godaste (det tycker jag fortfarande) köttfärssås med spagetti. Men han var också en av de papporna som drack mest. Som valde flaskan framför sina barn alldeles för många gånger. En pappa som på grund av alkoholen gjorde saker som ett barn inte ska behöva vara med om. Han betedde sig inte som en pappa borde gjort. Vilket gav direkta avtryck på mig och min uppväxt. Min uppväxt som medberoende till en förälder.  

Medberoende kan du vara till vem som helst i din närhet. Din kompis, kollega, förälder eller partner. Att vara medberoende handlar om att en som anhörig dras med i en annan persons destruktiva beteenden. Det kan handla om diverse olika beroenden: droger, sex, spel, relation till mat och så vidare. Eller som i mitt fall – alkohol. Som medberoende vill en gärna skydda och dölja beroendepersonens beteenden. En anpassar sig själv och sina egna behov utefter vad beroendepersonen behöver och hur denne beter sig. Att sätta gränser och känna efter hur mycket en faktiskt kan ge utav sig själv blir svårt. Den medberoende känner ofta behovet av att vara andra, specifikt beroendepersonen, till lags. Det är inte heller lätt att vara objektiv när en är mitt uppe i det själv och ta avstånd. Ännu svårare om den medberoende i fråga är ett barn. Barn är nämligen redan från början väldigt lojala mot sina föräldrar. Därför blir det ännu svårare för ett barn som medberoende att förstå saker som att: Det aldrig är ens eget fel, att det är viktigt att prata om situationen med någon som en litar på och att det är helt okej att bryta kontakten med beroendepersonen helt. Även om det är ens förälder. 

Idag, när jag skriver detta inlägg om min destruktiva relation till min pappa, är det ironiskt nog också Fars dag. Jag vet att jag inte är ensam om att ha blandade känslor inför den här dagen. Många där ute har inte ens en pappa vid liv att gratta, många har aktivt valt att inte ha kontakt med sin pappa. Min relation till min pappa har gått upp och ner genom åren. Men jag har av olika anledningar alltid valt att fortsätta ha kontakt med honom. Dock fullt medveten om att jag så länge vi har en relation alltid kommer vara mer eller mindre medberoende. Ett faktum som blir extra tydligt idag när jag tidigare idag skickade honom ett sms och grattade på dagen. Mest för att jag vet att han blir väldigt tacksam och då förhoppningsvis håller sig borta från flaskan ikväll. För jag är fortfarande medberoende. Jag försöker fortfarande skydda honom från att bli för full och göra bort sig. Från att skada sig själv eller andra. 

Jag var drygt åtta år när åren av alkoholrelaterade problem med min pappa började. Idag är jag drygt 22 år och många erfarenheter rikare. Jag vägrar därför önska mig en annan pappa. Utan honom hade jag inte varit den jag är idag. Utan mina erfarenheter hade jag kanske inte haft många av de egenskaper som jag idag är väldigt stolt över. Egenskaper som tagit mig dit jag är just nu i skrivande stund. I min studentlägenhet i Helsingborg, skrivandes på ett gästinlägg till Novahusets blogg innan en timmes jourchatt i egenskap av volontär väntar. Jag är stolt över min passion av att hjälpa andra människor och över mitt stora hjärta för allt och alla. 

Pappa, grattis på fars dag.